De små folks presenterna

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 1-de-sma-folks-presenterna-side-1
# chapter_title: Side 1
# book_page: 1 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

En skräddare och en guldsmed reste tillsammans. En kväll, när solen hade gått ner bakom bergen, hörde de musik i fjärran. Den lät konstig men så behaglig att de glömde hur trötta de var och gick snabbare.

Månen hade redan gått upp när de nådde en kulle där de såg många små män och kvinnor som höll varandra i händerna och dansade i en cirkel. De sjöng vackert, och det var den musiken de resande hade hört. I mitten satt en gammal man som var lite längre än de andra.

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 2-de-sma-folks-presenterna-side-2
# chapter_title: Side 2
# book_page: 2 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Han bar en färgglad kappa, och hans grå skägg hängde ner till bröstet. De två resande stod stilla i förundran och tittade på dansen. Den gamle mannen vinkade åt dem att komma närmare, och de små människorna öppnade sin cirkel.

Guldsmeden, som hade en puckel på ryggen och var modig som många andra puckelryggar, klev in. Skräddaren var först lite rädd och höll sig tillbaka, men när han såg hur glada de var tog han mod till sig och följde med.

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 3-de-sma-folks-presenterna-side-3
# chapter_title: Side 3
# book_page: 3 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Cirkeln stängdes igen, och de små människorna fortsatte att sjunga och dansa vilt. Den gamle mannen tog en stor kniv från sitt bälte, vässade den, och när den var klar tittade han på de främlingarna.

De var livrädda, men innan de hann tänka tog den gamle mannen tag i guldsmeden och rakade snabbt av honom allt hår på huvudet. Sedan gjorde han samma sak med skräddaren. Men deras rädsla försvann när den gamle mannen klappade dem båda på axeln på ett vänligt sätt, som om han ville säga att de hade gjort rätt i att låta det ske utan att göra motstånd.

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 4-de-sma-folks-presenterna-side-4
# chapter_title: Side 4
# book_page: 4 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Han pekade på en hög med glödande kol och gav dem tecken att fylla sina fickor. De lydde, även om de inte visste varför de skulle behöva kol. Sedan fortsatte de sin väg för att hitta en plats att sova på.

När de nådde dalen slog klockan vid ett närliggande kloster midnatt, och sången tystnade. På ett ögonblick försvann allt, och kullen låg ensam kvar i månskenet. De två resande hittade ett värdshus och täckte sig med sina kappor på stråbäddarna.

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 5-de-sma-folks-presenterna-side-5
# chapter_title: Side 5
# book_page: 5 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

De var så trötta att de glömde att ta ut kolen ur sina fickor. En tung tyngd på deras kroppar väckte dem tidigare än vanligt. De kände i sina fickor och kunde inte tro sina ögon när de såg att det inte var kol utan rent guld!

Och deras hår och skägg hade växt tillbaka och var lika tjockt som förr. Nu var de rika. Men guldsmeden, som var girig, hade fyllt sina fickor ännu mer och var dubbelt så rik som skräddaren.

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 6-de-sma-folks-presenterna-side-6
# chapter_title: Side 6
# book_page: 6 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Ändå ville han ha mer.

Han föreslog att de skulle vänta en dag till och gå tillbaka till kullen för att hämta ännu större skatter.

Skräddaren vägrade och sa: "Jag har nog och är nöjd. Nu ska jag bli en mästerskräddare och gifta mig med min älskade. Jag är en lycklig man."

Men han stannade kvar en dag till för att göra guldsmeden nöjd.

På kvällen hängde guldsmeden ett par säckar över axlarna så att han kunde bära mycket, och gick till kullen.

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 7-de-sma-folks-presenterna-side-7
# chapter_title: Side 7
# book_page: 7 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Han hittade de små folken igen, som sjöng och dansade. Den gamle mannen rakade honom igen och signalerade åt honom att ta kol.

Han stoppade snabbt så mycket han kunde i sina säckar, gick tillbaka glad och täckte sig med sin kappa. "Även om guldet är tungt", sa han, "bär jag det gärna." Han somnade och drömde om att vakna upp enormt rik.

När han öppnade ögonen hoppade han upp för att kolla sina fickor. Men vilken förvåning han fick när han fann bara svart kol! Han trodde att guldet från den första natten fortfarande fanns där, men när han tog fram det hade det också förvandlats till kol.

# book_id: global-age-version-1c132612bd964a5db53ebdecf66c7065
# book_title: De små folks presenterna
# chapter_id: 8-de-sma-folks-presenterna-side-8
# chapter_title: Side 8
# book_page: 8 / 8
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Han slog sig i pannan med sin dammiga, svarta hand och kände att hans huvud var skalligt och slätt, liksom hans haka där skägget hade suttit.

Men ännu värre: han lade märke till en andra puckel på bröstet, lika stor som den på ryggen.

Då insåg han att detta var straffet för hans girighet och började gråta högt. Den gode skräddaren väcktes av detta och tröstade den olycklige guldsmeden så gott han kunde. Han sa: "Du har varit min följeslagare på vägen; stanna hos mig och dela min rikedom."

Han höll sitt ord, men den stackars guldsmeden fick bära de två pucklarna resten av livet och täcka sitt skalliga huvud med en mössa.