Herman HofbergFiddlaren och sjönymfen

BokRobot läsutgåva

Böcker

Gratis

Fiddlaren och sjönymfen

Herman Hofberg

1 kapitel · 386 ord
Körd: 2026-09-18 11:50BokRobot · Sida 1 / 1
Illustration till Fiddlaren och sjönymfen

För många år sedan planerade en dansförening i byn Brästa i församlingen Stora Mellösa en storslagen julfest. På den utsedda dagen kom folk i alla åldrar från när och fjärran, i vetskap om att Sexton Kant från Norrbyås skulle vara där med sin fiol, och de var säkra på att det skulle bli en vild fest. Kant var ingen vanlig fiolspelare; han var mycket stolt över sin skicklighet och var alltid redo att hylla sig själv till skyarna vid minsta komplimang.

När festligheterna fortsatte långt in på natten och glädjen var som störst, konstaterade någon att få kunde mäta sig med fader Kant när han lät sin fiolstråke hoppa över strängarna och spelade i ”fyra röster”, som han själv kallade det. Det var allt uppmuntran Kant behövde. Alltid ivrig att visa upp sig förklarade han att till och med djävulen, som sades vara en skicklig spelare, inte kunde slå honom i den vals de just hade hört.

Detta skryt kostade nästan Kant dyrt. När dansen var över och han gav sig iväg hem i natten, mötte han nära kullen Bjurbäcka en ung kvinna klädd i vitt. Hon hälsade på honom och sa: ”Om du spelar en polka för mig, fader Kant, ska jag dansa för dig.”

Så sagt, så gjort. Fader Kant satte sig på en sten och lyfte sin fiolstråke mot strängarna. Omedelbart förlorade han all kontroll. En sådan polka kom från hans fiol som han aldrig hade trott att han kunde spela. Tonerna verkade flöda utan hans hjälp. Stråket hoppade över strängarna, och hans arm tvingades följa med. Den ena melodin följde på den andra; hans arm blev stel, men musiken fortsatte i sitt vilda tempo.

Nu insåg Kant att något var fel. Till slut utbrast han: ”Gud förlåte mig, stackars syndare! Vad har jag dragit över mig?”

Illustration till Fiddlaren och sjönymfen

I samma ögonblick som han talade knäcktes fiolsträngarna, och ett fruktansvärt skratt ekade från bäcken vid foten av kullen. Med ett tungt hjärta skyndade sig Kant hem, och medgav för sig själv att djävulen verkligen var bättre än han. Under lång tid kunde han inte övertalas att ta upp fiolen igen. Men när han till slut gjorde det upptäckte han att en av de vackra valser han spelat den ödesdigra natten satt kvar i hans minne, och han blev ännu mer berömd som fiolspelare än tidigare.

BokRobot

BokRobot

BokRobot samlar böcker och sagor att läsa och utforska. Här hittar du ett växande urval, och du kan också skapa egna böcker och sagor.

Fler böcker du kanske gillar